Missbedömning

Jag trodde det skulle lätta på stämningen. Istället satt jag kvar i tårar och sån magont. Vad är då det speciella med dig? Du har fått mig att känna precis som alla andra. Jag är den som står kvar, besviken och tomhänt.

Arlanda nästa!

Gränsfall. Jag är nära på att bara ta första bästa flyg till en annan plats. Var som. Vill vara ensam och samla mina tankar. Hinna tänka klart varje tanke. Allt bara svävar i huvudet och inte en enda tanke är klartänkt. Jag vet inte. Jag vet inte vad jag inte vet. Något har jag stort behov av att veta. Det enda som hjälper då är egentid, en tyst miljö, en dröse papper och en penna som håller i timmar.