Känna sig liten, för en stund

Det jag just i denna stund saknar, är min pappa. De stunderna med honom som det var helt okej att få känna sig liten. Att få gråta ut, utan frågor. Bara en varm kram. Det största beviset på att han fanns till hands oavsett tid på dygnet för att lyssna. Torka tårar, få mig att skratta och orka. Du var min klippa. Alltid! 
 
Jag undrar om jag någon gång kommer känna med en annan människa på denna jord, att det är okej att få vara liten och sårbar för en stund. Inga frågor. Bara ren kärlek. Ingen är stark alltid. Jag är inte stark utan dig pappa. Idag är jag ledsen, idag är jag liten. Men bara för en stund. Jag tänker på ditt skratt. Det får mig att gråta mer. Jag tänker på alla dina skämt. Våra samtal. Bara du och jag. Åa gud så jag saknar det. Dig. Oss. Far och Dotter. Jag har en pappa. Men han gick i förväg. Du befinner dig bara på ett bättre ställe. Jag vet att du väntar på mig. Lova mig då att jag får vara liten inför dig. Även om jag är 80 när vi ses? En gång din dotter. För evigt din dotter. Älskade och frusktansvärt saknade pappa. Imorgon är jag en smula starkare för att jag i min ensamhet varit liten. Gråtit ut. Imorgon är mitt leende ännu satrkare än vad det var idag. Du lever kvar, men inte på det vis jag önskade. Jag älskar dig pappa. Din lilla Johe saknar dig.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du någon blogg?:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback