Offentlig om privatlivet

Att det finns människor till allt på denna jord har jag i stort sett vetat i hela mitt liv. Men idag konfronterade jag en för mig okänd kvinna (hon är tillsammans med en barndomsvän till mig). De två blir tillsammans och gör slut i stortsett varannan vecka och i och med lägger de ut detta på facebook. Ena dagen är han/hon dumpad och nästa dag är de som nykära? Jag kommenterade då ett av deras "kärleksinlägg" på facebook. "Hur ska ni ha det?" Haha rätt rolig kommentar om ni frågar mig. Men den kommentaren gjorde kvinnan väldigt upprörd. Då vill jag bara upplysa er om att, blir en människa arg eller tar åt sig av någons kommentar, så är det känsligt och den känner att den personen kanske vet för mycket, eller har rätt. Så är jag i alla fall. Hon hade inget vettigt att komma med. Hon tyckte att jag inte skulle bry mig och att jag inte vet något om deras relation. Men då till punkten som gör mig irriterad. Jag vill inte varannan vecka, när jag kollar facebook se att de bråkar och tydligen gjort slut och några timmar är de stormförälskade. Hennes argument var att alla bråkar. Absolut, realtioner är ingen dans på rosor. Men! Inte publicerar jag varenda känsla på facebook? Publicerar man sitt privatliv i sociala medier så får man banne mig tåla en kommentar som min. Det är inte längre privat när det ligger på facebook. 
 
Saken är också den att så fort de bråkar så skriver den ene att hen är singel och ändrar relationsstatus. Hur trygg är då den relationen? Jag vet vad jag pratar om. Sov på saken, lita på din partner. Man behöver inte göra slut bara för att man inte kommer överrens? Jag skulle känna mig väldigt otrygg om jag visste att min partner lämnade mig så fort vi inte kom överrens. Men sen älskade mig helt plötsligt från djupet av sitt hjärta, dagen efter. Inte hållbart!! 
 
Någon timma senare togs den statusen bort helt. Jag fick sista ordet och det bevisar bara att jag hade rätt och kvinnan inte hade något vettigare att komme med. 
 
Detta inlägg kan läsas som ett "hej-jag-har-ingen-partner-så-jag-klankar-ner-på-andra" men tvärtom! Fasiken, ni som har en relation, ta vara på den om den är på riktigt! Det är hela min poäng, ha ett privat liv. Bråka, hur mycket ni vill, men snälla. Låt dina vänner på facebook inte vara en del av ditt privatliv. Vi vill inte bli inblandade i minsta detalj.
 
Detta är min viktigaste realtion på denna jord, min andra halva <3
 

Det som gör ont.

Inatt drömde jag om dig pappa. I drömmen så träffade jag dig, vi pratade. När jag vaknade så kändes det så verkligt. Så verkligt att jag gick på det för en sekund. Jag glömde verkligheten. Men när jag vaknade till, då insåg jag att det bara var en dröm. Verkligheten gjorde mig så frustrerad. Att det kan vara så orättvist! Jag är inte den människa som tänker ont om andra. Men ibland tänker jag att en dålig förälder borde dö istället. Men så fort jag tänker så, så vänder jag på det. Pappa du var en strålande pappa, en förebild och en så underbar vän! Du har givit mig och mina syskon så mycket. Vi minns dig med kärlek och lycka! Så de som anses vara dåliga föräldrar och är i liv. Deras tid kommer, innan dem dör så gör de något bra utav relationen med sina barn. Gud hade sänt ner min far för att sprida glädje, himlen saknade väl den bästa ängeln! Jag önskar ingen på denna jord att känna likadant som jag gjorde för snart sex år sedan. Den smärtan går inte att beskriva. Döden skrämmer mig inte. Den bästa ängeln tar emot mig. Tillbaka i min trygghet. 
Kvar på denna jord har jag min vackra mamma och älskade syskon. Jag vill bara påminna er om att ni är älskade. Ni är dem viktigaste i mitt liv! ♡ Kärlek till er som mist en förälder, det är inte enkelt. Smärtan gör dig mänsklig. 

Jag känner mig själv

Jag är så fruktansvärt duktig på att förtränga känslor. En väldigt jobbig försvarsmekanism. Varför gör jag såhär mot mig själv?

RSS 2.0