Förlåt

Ett svårt ord för de allra flesta. Inte minst för mig själv! Jag tycker att det är ett stort och väldigt vikitgt ord. Jag säger sällan förlåt. När jag säger det, om jag gör det. Då blottar jag verkligen min själ. Jag vet inte om jag någonsin lyckats säga förlåt utan att gråta. Jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt och svårt att se och framför allt erkänna när jag gjort fel. Att bara forma ordet i min mun får mig att gråta. Jag får knappt fram den första bokstaven. Det är något som jag behöver öva på. Eller så är det något vackert över att det blir så påtagligt och äkta förlåt. Det är en så viktig byggsten i vår relation till andra människor. En relation kan sluta byggas pågrund av den byggstenen. Bygget stannar av. Det bara lämnas, ingen har riktigt lust att tag i det. Jag tycker att det är viktigt att gå till sig själv och reflektera över sitt agerande i olika sammanhang. Jag förtränger ofta att jag måste be om ursäkt för att det är så tungt att jag inte just i stunden eller över huvudtaget orkar få ett sådant nedslag. Jag blir så sänkt efter att ha bett om ursäkt. Helt otroligt att ett ord kan vara så mäktigt. Ingen är perfekt. Men jag stärvar efter att kunna be om ursäkt efter att jag insett att det är jag som gjort fel. Inte bara låtsas som ingenting, bara för att slippa den jobbiga känslan. Lite tårar har ju aldrig dödat, och i det stora hela känns det alltid lite på nytt fött när man rensat med tårar och man har fått lätta sitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du någon blogg?:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback