Nostalgitripp

Finns inget roligare än att gå igenom sin egen facebook sida. Se alla bilder, texter, gillningar, kommentarer. Jag kan sitta i timmar. Skratta och gråta emellan åt. Tänk att jag fått vara med om så mycket i mitt liv. Både roliga men även sorgliga stunder, dagar och perioder. Allt har ju trots allt gjort mig till den jag är idag. Jag hade aldrig ändrat något om jag så fick. Jag kanske inte hade varit en bättre människa om jag hade min far i livet. Där emot saknar jag honom enormt. Men han lever kvar i alla syskon och mig. Min lillebror är en kopia av honom. Utan mina syskon hade jag inte heller varit den person jag är idag. Jag älskar er alla tre, finns ingen bättre än er. Jag skulle gått jorden runt för er skull! Dagens känsla är tacksamhet!

Ju närmre du kommer mig, ju ondare kommer det vara att släppa taget.

Du är för mig två personer, jag får inte ihop det. Jag har länge vetat att du är för bra för att vara sann. Det finns ingen människa på denna jord som kan vara så vacker på både in och utsida som du visar. Vem är du?

Bloggen fyllde 9 år

Förra månaden borde jag firat då min älskade skallrensare till blogg fyllde hela nio år!
På denna bild är jag 14 år gammal och lyckligt ovetande om min framtid. På bilden visar jag upp mitt nya inköp från H&M, den gråa tröjkoftan. Jag var som vilken 14 åring som helst. Vännerna var det viktigaste i mitt liv! Kär var jag konstant. Jag älskade mina vänner mest av allt, jag hade mina två favoriter Simon och Cassandra, men grabbgänget i skolan kom inte sist på vänlistan! Mina största bekymmer i livet just vid tidpunkten då bilden är tagen är att jag var olyckligt kär. Det hörde till vanligheterna. Åa som jag inte saknar att vara tonåring. Men det var underbart så länge jag faktiskt fick vara en normal tonåring.
 2008:
 
 
 2017:
Vid tidpunkten av denna bild, (för någon vecka sedan) så ser jag inte bara lite äldre ut (får fortfarande höra att jag ser ut som men 15 åring på jobb) så är jag så mera livserfaren än en normal 23 åring. Vissa erfarenheter önskar jag att jag slapp besitta, men allt jag varit med om och känt, har trots allt format mig till den jag är. Jag är glad för att jag får ha den familj jag har. Vänner är för mig inte längre det viktigaste då jag tyvärr är den som klipper sådana band. Fokus i mitt liv är helt annat än vad det var för tio år sedan. Visst kan jag bli kär, men inte så ofta, som tur är. Min familj är det viktigaste i mitt liv. Välmående prioriterar jag. Jag är prio ett i mitt liv. Livet lär så länge jag lever. Och jag hoppas att jag får fira tjugo år på bloggen. Tack till alla er som följt mitt liv på bloggen. Jag vet att jag inte är Kenza, haha! Men jag har få trogna följare. Förr bloggade jag om vad jag gjorde, med vem osv. Idag uppdaterar jag mest när jag känner väldigt starkt. Jag mår bättre när jag får skriva av mig. Tack till mig själv som faktsikt gjort det möjligt för mig att kunna gå tillbaka i mitt liv. Jag med så dåligt minne skrattar gott åt vissa inlägg då det får mig att minnas tillbaka. Minnas tillbaka till den jag var då, var jag befann mig i livet. Livet är fantastiskt, jag har aldrig varit lyckligare över att få vara en av de som vandrar på denna jord.
 
 

Jag känner att du ser på mig..

..när jag blundar. Inte bara känslan av din blick avslöjar din närvaro, utan även din kroppsvärme avslöjar din närvaro. Så nära. Så nära att jag inte vågar öppna ögonen, för jag vet att våra blickar möts om jag öppnar ögonen. Jag ljuger om jag säger att jag inte tittade på dig inatt när du sov, och log. Jag kan göra det när du inte ser. Tanken på vad som sker om du vet om det, vill jag inte ens tänka på. Jag vill inte veta. Jag vill bara ligga nära, utan krav, känna din värme, din blick. Utan krav.

RSS 2.0