Syskonkärlek

Det finns inget finare än att känna kärleken till sina syskon! Att kunna umgås med vänner samtidigt som sina syskon, jag är så lyckligt lottad! Det finns inget härligare än att få ett mess att min vän först ska hämta min lillebror för att sedan plocka upp mig för att grilla och fira valborg i gott sällskap. Jag blev så uppfylld av lycka att jag fick tårar i ögonen och fällde dessa tårar av att bara skriva rubriken. Tacksamhet är dagens känsla. Jag älskar mina syskon så obeskrivligt mycket. Eveliina som är min tvillingsjäl, Jennifer som får alla omkring sig att må bra, så att hon så ofta glömmer sig själv. Och Kevin som är livets lugn! Vi är en så bra kombo. Vi skriver med varandra i stort sett varenda dag, utan er skulle mitt liv inte ha en mening. Ni fyller mitt liv med kärlek, glädje och värme. 

Hur är det möjligt?

I november detta år har pappa inte andats på tio år. Tio år, det är så många dagar, timmar. Man trodde att det skulle bli enklare med tiden, men jag vet inte vad som egentligen blivit enklare. Jag saknar honom fortfarande, jag gråter fortfarande när jag tänker på honom. Jag kan inte låta bli att fundera över hur livet hade sett ut om han fortfarande andades. Så mycket skulle varit så mycket bättre, jag skulle ha en plats att hämta kraft och energi. Jag skulle ha en bästa vän. Hur kan det vara möjligt att efter tio år fortfarande sakna en männsika så enormt? Det finns ingen på denna jord som kan ta din plats eller på något sätt ersätta dig. Men någon måste jag ha i mitt liv som jag kan dela vissa delar med som jag gjorde med dig? Med någon eller någonstans på denna jord måste jag få ladda mina batterier för att orka. Annars är det inte hållbart, livet är skört. 
 
Hur var det möjligt att männsikan som bodde på barnhem, blev behandlad som skit lyckades vända det till en styrka, erfarenhet och kärlek? Du är en förebild och så in i helvete saknad, av så många!! Du var lyckan själv, så positiv och glad!
 
 

RSS 2.0