Min största rädsla?

Min största rädsla är att förlora mina syskon. Att inte få ha dem vid min sida. Jag hoppas innerligt att vi får många år tillsammans. Jag älskar att ha er hos mig, få pyssla om er, laga mat till er. Trots att min älskade lillebror, som snart är arton ändå kan bete sig som sju. Han vill vara nära, bli ompysslad, masserad och bara känna att jag är där. Jag vet verkligen inte hur folk som inte har syskon har det. Jag är så rik, rikare än många andra. Jag har inte oändligt med pengar, jag har oändligt med kärlek. Ni är min drickraft på denna jord. Att få se er växa upp. Snart är vi alla vuxna, men ändå så små inombords. När blir en människa vuxen?
 
Jag tror att man alltid kommer att vara ett barn, vi är alla någons barn. Jag är och kommer alltid att förbli pappas flicka. Sen när blev Eveliina vuxen? Hon är snart socionom och ska ta hand om barn som far illa. Hon som fortfarande i mina ögon är min lillasyster som följer med på varenda äventyr jag kommer på utan att ifrågasätta. Jennifer, när blev hon så självständig?! Du var den som alltid jagade mig och Eveliina för att få vara med och leka, nu får vi jaga dig? Och älskade lilla Kevin, det skrämmer mig att du blir myndig om nio dagar. Det finns så mycket du får göra som kan skada dig, få in dig på fel bana i livet. Jag kommer aldrig sluta oroa mig över er, oavsett hur gamla ni blir. Blir ni utstötta på arbetet eller har en partner som behandlar er illa, tro mig. Jag kommer ha ont, och jag tänker se till att ändra på det. Alltid, för er. Ett liv utan er är inte ett liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du någon blogg?:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback