Hur hamnar jag alltid här?

Jag känner igen denna karusell. Jag är sprudlande glad och öppen. Jag blir sårad eller inte hörd. Till slut sitter jag där tyst. Såklart att jag tillslut sitter tyst när jag inte får en syl i vädret. Jag tänker inte heller funka som utfyllnad för andra människor. Jag längtar så till att dessa år är slut. Here we go again Johanna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Har du någon blogg?:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback