Du har fått en gåva

Jag har fått en gåva. Precis samma gåva som du. Livet. Den som valde att ge människan den gåvan ville inte att det skulle vara enkelt. Det ska vara svårt när man är ensam. Gud tycker verkligen att han ska ingå i den gåvan. Han gav oss gåvan. Hur kan jag då tacka honom? Hur tackar jag någon som jag ena veckan är fruktansvärt arg på men andra veckan saknar honom. Gud, du har verkligen inte gjort det enkelt för mig, inte för någon. Jag lägger allt i dina händer. Jag orkar inte tänka. Jag vet inte vad jag förväntas att tänka på. Jag vet inte vad som förväntas av mig. Jag vet bara att du förväntar dig att jag inatt ber en bön. Repeterar imorgon när jag vaknar. Osv. Fyll de tomrum som ekar. 
 
"Du som haver barnen kär
se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer 
Lyckan kommer lyckan går
Du förbliver fader vår
Amen"

Rastlösheten kryper i kroppen

Bara du kan få den lugn.

Tårar renar själen

Idag har jag fått något stort. Idag har jag fått varenda pusselbit. Jag har fått lätta mitt hjärta. Jag har fått tillbaka en god vän.
 
Det har gjort så ont tidigare, att bli sårad, så ofta. Men idag har jag lagt pusslet. Jag fick tillbaka en fin vän. Min vän har åter vunnit mitt fötroende. 

Om Gud nu existerar

Gud, om du nu existerar. Varför sänder du ner min far på jorden? Varför gjorde du mig till hans dotter? Din plan var ju ändå att ta honom ifrån mig för tidigt. Är jag bara något slags experiment för dig!? Hur många kommer du då inte ta ifrån mig?? Min mamma?? Mina syskon, jag har tre syskon! Ta dem nu då om det är din upgift!! Jag är så trött på dig! Att du ska vara så god.. Jag ser inget gott i att min pappa lämnade en son på 9 år trasig på denna kalla jord. Jag tycker inte att det är okej. Du kommer heller aldrig kunna gottgöra mig. Min pappa var min hjälte, är min hjälte. Men Gud, svara, varför får inte jag ha honom i livet? Vad har jag gjort som du tycker att jag inte förtjänar en far i livet??? Jag begär bara att få krama om honom, skratta med honom, lyssna på honom, bli lyssnad av honom, LEVA ETT VANLIGT JÄVLA LIV MED MIN PAPPA. Det var tydligen för mycket begärt. Då vet jag. Tack Gud.

Det som gör ont.

Inatt drömde jag om dig pappa. I drömmen så träffade jag dig, vi pratade. När jag vaknade så kändes det så verkligt. Så verkligt att jag gick på det för en sekund. Jag glömde verkligheten. Men när jag vaknade till, då insåg jag att det bara var en dröm. Verkligheten gjorde mig så frustrerad. Att det kan vara så orättvist! Jag är inte den människa som tänker ont om andra. Men ibland tänker jag att en dålig förälder borde dö istället. Men så fort jag tänker så, så vänder jag på det. Pappa du var en strålande pappa, en förebild och en så underbar vän! Du har givit mig och mina syskon så mycket. Vi minns dig med kärlek och lycka! Så de som anses vara dåliga föräldrar och är i liv. Deras tid kommer, innan dem dör så gör de något bra utav relationen med sina barn. Gud hade sänt ner min far för att sprida glädje, himlen saknade väl den bästa ängeln! Jag önskar ingen på denna jord att känna likadant som jag gjorde för snart sex år sedan. Den smärtan går inte att beskriva. Döden skrämmer mig inte. Den bästa ängeln tar emot mig. Tillbaka i min trygghet. 
Kvar på denna jord har jag min vackra mamma och älskade syskon. Jag vill bara påminna er om att ni är älskade. Ni är dem viktigaste i mitt liv! ♡ Kärlek till er som mist en förälder, det är inte enkelt. Smärtan gör dig mänsklig. 

Jag känner mig själv

Jag är så fruktansvärt duktig på att förtränga känslor. En väldigt jobbig försvarsmekanism. Varför gör jag såhär mot mig själv?

Missbedömning

Jag trodde det skulle lätta på stämningen. Istället satt jag kvar i tårar och sån magont. Vad är då det speciella med dig? Du har fått mig att känna precis som alla andra. Jag är den som står kvar, besviken och tomhänt.

Arlanda nästa!

Gränsfall. Jag är nära på att bara ta första bästa flyg till en annan plats. Var som. Vill vara ensam och samla mina tankar. Hinna tänka klart varje tanke. Allt bara svävar i huvudet och inte en enda tanke är klartänkt. Jag vet inte. Jag vet inte vad jag inte vet. Något har jag stort behov av att veta. Det enda som hjälper då är egentid, en tyst miljö, en dröse papper och en penna som håller i timmar.

Något håller mig vaken inatt

Jag vaknar strax innan tre av en mardröm. Fy! Inte nog med det, jag får inte somna om. Inatt vill inte jag vara ensam...

Om två dagar kommer imorgon bli igår

Tack för att du satt detta leende på just mina läppar.

Idag är jag glad att jag träffade dig.

Imorgon kanske jag ångrar mig. Men jag lever på lyckan just nu.

Om du klev ut genom dörren för sista gången

Då struntar jag i det här....

Den bästa kudden är en annan människa

Det är de små sakerna. Blickarna, beröringen, orden, fnittret..

Du hoppas att det är bra med mig

Älskade du. Du kan sluta hoppas. Så fort det kommer till att handla om dig så mår jag aldrig bra. Speciellt efter att jag gått all in för att inte höra av mig till dig och räknar stenhårt med att inte höra ifrån dig. Jag mår bra när jag glömmer bort att jag en gång somnade intill dig. Att jag fick se dig nyvaken en gång i tiden. Att jag försökte pussa ihjäl dig, men känslorna sprängde min kropp, så inte ens det klarade jag av. Då klarar jag inte av att höra ifrån dig. Inte nu när jag nästan tagit ett helt kliv fram. Du rev ner allt jag lyckats  bygga upp efter dig. Allt bara rasade när jag såg ditt namn på skärmen. Att du har mage till det. Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Men det är inte värt det. En gång i tiden hoppades jag på att det var värt det. Men jag vill inte. Jag vill inte och det finns bara en anledning till att jag inte vill, och det är för att jag vet att du inte vill.
 
Grattis, du fick mig på fall. Men du var inte redo för att ta emot mig. Så snälla, hoppas inte att det är bra med mig.
 
 

I din famn kände jag mig trygg.

Och det gör mig fruktansvärt ledsen.

Vad jag än gör..

..så hamnar mina tankar till slut hos dig. Som jag sa till dig "hur jag än skulle vilja förtränga dig så är det högst omöjligt." Och det är så fruktansvärt sant! Jag saknar dig, jag saknar att vara tokig med dig.

Sori, nyt mun mentävä on.

Någon gång i livet känner du att du inte vill offra för mycket, inte för att du är feg. Utan för att du är rädd om dig.

Jag vet vad jag vill

Men vet du vad du vill?
Bestäm dig. Jag ber dig. Det gör för ont. Du får mig att tvivla. 
Jag vaknar med ont i magen.
Jag somnar med ont i magen.
Jag vill inte ha det så.
Jag vet hur jag vill ha det.
Delar du inte den bilden. 
Säg det då till mig.
Jag vill inte ha det såhär. 
Var bara ärlig.

Jag får allt att kretsa kring dig.

För att jag vill.

Du..

Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo
längst inne i dej.

Får jag dansa klumpigt
och sjunga falskt för dej
en solig dag
när hjärtat spränger i bröstet?
Se inte till reflexerna,
upplev källan!

Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten
Håll om mej
tills jag ler igen!

Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag trivs så i ditt sällskap!
 
Sigrid Renklint

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0