Jag känner mig själv

Jag är så fruktansvärt duktig på att förtränga känslor. En väldigt jobbig försvarsmekanism. Varför gör jag såhär mot mig själv?

Missbedömning

Jag trodde det skulle lätta på stämningen. Istället satt jag kvar i tårar och sån magont. Vad är då det speciella med dig? Du har fått mig att känna precis som alla andra. Jag är den som står kvar, besviken och tomhänt.

Arlanda nästa!

Gränsfall. Jag är nära på att bara ta första bästa flyg till en annan plats. Var som. Vill vara ensam och samla mina tankar. Hinna tänka klart varje tanke. Allt bara svävar i huvudet och inte en enda tanke är klartänkt. Jag vet inte. Jag vet inte vad jag inte vet. Något har jag stort behov av att veta. Det enda som hjälper då är egentid, en tyst miljö, en dröse papper och en penna som håller i timmar.

Något håller mig vaken inatt

Jag vaknar strax innan tre av en mardröm. Fy! Inte nog med det, jag får inte somna om. Inatt vill inte jag vara ensam...

Om två dagar kommer imorgon bli igår

Tack för att du satt detta leende på just mina läppar.

Idag är jag glad att jag träffade dig.

Imorgon kanske jag ångrar mig. Men jag lever på lyckan just nu.

Om du klev ut genom dörren för sista gången

Då struntar jag i det här....

Den bästa kudden är en annan människa

Det är de små sakerna. Blickarna, beröringen, orden, fnittret..

Du hoppas att det är bra med mig

Älskade du. Du kan sluta hoppas. Så fort det kommer till att handla om dig så mår jag aldrig bra. Speciellt efter att jag gått all in för att inte höra av mig till dig och räknar stenhårt med att inte höra ifrån dig. Jag mår bra när jag glömmer bort att jag en gång somnade intill dig. Att jag fick se dig nyvaken en gång i tiden. Att jag försökte pussa ihjäl dig, men känslorna sprängde min kropp, så inte ens det klarade jag av. Då klarar jag inte av att höra ifrån dig. Inte nu när jag nästan tagit ett helt kliv fram. Du rev ner allt jag lyckats  bygga upp efter dig. Allt bara rasade när jag såg ditt namn på skärmen. Att du har mage till det. Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Men det är inte värt det. En gång i tiden hoppades jag på att det var värt det. Men jag vill inte. Jag vill inte och det finns bara en anledning till att jag inte vill, och det är för att jag vet att du inte vill.
 
Grattis, du fick mig på fall. Men du var inte redo för att ta emot mig. Så snälla, hoppas inte att det är bra med mig.
 
 

I din famn kände jag mig trygg.

Och det gör mig fruktansvärt ledsen.

Vad jag än gör..

..så hamnar mina tankar till slut hos dig. Som jag sa till dig "hur jag än skulle vilja förtränga dig så är det högst omöjligt." Och det är så fruktansvärt sant! Jag saknar dig, jag saknar att vara tokig med dig.

Sori, nyt mun mentävä on.

Någon gång i livet känner du att du inte vill offra för mycket, inte för att du är feg. Utan för att du är rädd om dig.

Jag vet vad jag vill

Men vet du vad du vill?
Bestäm dig. Jag ber dig. Det gör för ont. Du får mig att tvivla. 
Jag vaknar med ont i magen.
Jag somnar med ont i magen.
Jag vill inte ha det så.
Jag vet hur jag vill ha det.
Delar du inte den bilden. 
Säg det då till mig.
Jag vill inte ha det såhär. 
Var bara ärlig.

Jag får allt att kretsa kring dig.

För att jag vill.

Du..

Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo
längst inne i dej.

Får jag dansa klumpigt
och sjunga falskt för dej
en solig dag
när hjärtat spränger i bröstet?
Se inte till reflexerna,
upplev källan!

Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten
Håll om mej
tills jag ler igen!

Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag trivs så i ditt sällskap!
 
Sigrid Renklint

Känna sig liten, för en stund

Det jag just i denna stund saknar, är min pappa. De stunderna med honom som det var helt okej att få känna sig liten. Att få gråta ut, utan frågor. Bara en varm kram. Det största beviset på att han fanns till hands oavsett tid på dygnet för att lyssna. Torka tårar, få mig att skratta och orka. Du var min klippa. Alltid! 
 
Jag undrar om jag någon gång kommer känna med en annan människa på denna jord, att det är okej att få vara liten och sårbar för en stund. Inga frågor. Bara ren kärlek. Ingen är stark alltid. Jag är inte stark utan dig pappa. Idag är jag ledsen, idag är jag liten. Men bara för en stund. Jag tänker på ditt skratt. Det får mig att gråta mer. Jag tänker på alla dina skämt. Våra samtal. Bara du och jag. Åa gud så jag saknar det. Dig. Oss. Far och Dotter. Jag har en pappa. Men han gick i förväg. Du befinner dig bara på ett bättre ställe. Jag vet att du väntar på mig. Lova mig då att jag får vara liten inför dig. Även om jag är 80 när vi ses? En gång din dotter. För evigt din dotter. Älskade och frusktansvärt saknade pappa. Imorgon är jag en smula starkare för att jag i min ensamhet varit liten. Gråtit ut. Imorgon är mitt leende ännu satrkare än vad det var idag. Du lever kvar, men inte på det vis jag önskade. Jag älskar dig pappa. Din lilla Johe saknar dig.
 
 
 
 

Ängeln i rummet

Du är med mig ♡

Det är så skört

Jag rör inget. Jag låter allt stå som du lämnade det innan du åkte. Kommer du inte tillbaka så finns det du lämnade kvar. Ett bevis på att du varit här. Nära mig. Att få ord kan göra så ont. Att ord kan få en människa att skaka av sorg. Skrika av smärta. Tappa andan när det inte finns syra kvar att hämta. Att ord kan kväva. Ord. Ord som vi kanske inte menar. Ord som vi egentligen inte vågar uttala. Men de måste ut. De orden gör en så skör. Som en liten spindeltråd. Något så vackert går enkelt att städa undan. Men en känsla går inte att städa undan. Jag känner vad jag känner. Varje dag känner jag en stark känsla. Kärleken. Kärleken till dig. Inte vilken kärlek som helst. Utan min kärlek till dig

Vakna 05.20

Av den värsta mardrömmen. Jag vill inte mer. Jag vet att det som sker i mitt liv just nu är stort. Men ska jag ta mina drömmar på allvar och ta till mig budskapet i dem?

Det händer allt och inget.

Egentligen skulle jag behöva sitta hela natten lång med papper och penna. Det är så fruktansvärt mycket som händer i mitt liv just nu och på vissa plan händer ingenting. Jag behöver bara skriva av mig. Men skulle jag göra det på bloggen så skulle det täcka inlägg för hela 2014. Var rädda om er själva och de ni har kära. Älska så mycket ni kan. Du har bara ett liv. Lev det nu eller aldrig.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0