Delad glädje är dubbelglädje

Men vi som är fyra syskon, vi delar glädje, blir det fyrdubblad glädje då? Så måste det vara!
 
Vi lyckades få till en ordentlig födelsedagsmorgon för jordens finaste Eveliina! Vi överraskade nog henne ett antal gånger denna morgon. Det var bestämt sedan några dagar tillbaka att Kevin skulle sova hos oss tisdag till onsdag, vilket jag då inte reflekterade över att det faktiskt blev på Eveliinas födelsedag. Så i måndags bestämde vi även att sluta cirkeln, så även Jennifer skulle också komma tisdag till onsdag för att sova över. Men vi kom överens om att inte avslöja det för Eveliina. Eveliina var till och med och handlade hos Jennifer på tisdag eftermiddagen och Eveliina bjöd då henne men Jennifer sa att hon var tvungen att plugga. Så runt halv tio på kvällen knackade det på dörren. Jag blev så rädd, trots att jag visste att det var Jennifer. Så plingade hon och då blev Eveliina rädd, jag började skratta men Eveliina sa åt mig att vara tyst och istället gå för att se efter vem som plingade. Haha, så Kevin kse efter och sedan öppnar. Tada, en Jennifer! Haha, Eveliina blev så lurad! Men glad!
 
Sedan låg vi alla fyra och pratade sent in på natten. Det sker något magiskt när vi är alla fyra! Det går inte att sätta ord på det, men vi har så sjukt roligt! Vi kan gå mellan högt och lågt. Vi kan verkligen prata om döden men en sekund senare skratta! Jag är så lycklig som har tre syskon, och att vi är så pass nära som vi är. Det skiljer som mest sex år på mig och Kevin, vi har som roligast! Vi blir lika flamsiga när vi är trötta, haha! När klockan slog tolv sjöng vi för Eveliina, pratade och skrattade några timmar till.
 
Jag vaknade strax innan sex. Låg i tjugo minuter men beslöt mig sedan för att ta tag i morgonkalaset. Kevin och jag hade dagen innan blåst upp ballonger när Eveliina var på jobbet. Vi sa att hon inte fick gå in i klädkammaren då hennes present låg där inne. Sedan hade jag under gårdagen inhandlat en tårta, lagt den i den låda jag har alkohol i, som jag vet att Eveliina aldrig kollar i. Så jag tog fram ballongerna, satte ljus på tårtan och väckte Kevin. Han slängde alla ballonger på Jennifer och Eveliina och jag kom med tårtan med ljusen, Jennifer låg vaken så vi sjöng "ja må du leva" på finska, det känns mer på riktigt! Eveliina vart alldeles paff men såklart glad! Så halv sex åt vi tårta till frukost och tog en massa bilder bland ballongerna. Alla var på så bra humör trots den lilla nattens sömn. Hon blev även glad över presenterna, men det viktigaste och det roligaste är att vi lyckades få till ett ordentligt firande, trots livet i en etta och att man knappt kan gömma något. Men åa som vi lyckades! Detta var nog den bästa födelsedagsmorgonen jag upplevt i mina dagar. Tack Jennifer och Kevin för att ni gjorde denna morgon möjlig. Tack Eveliina för att du finns i våra liv. Jag älskar er allihop, så obeskrivligt mycket! Det låter så klassiskt och tråkigt. Men jag skulle verkligen göra allt för att få er att må bra, för att rädda er ur en knipa. Ni är Guds gåva till mig. I resten av mitt liv kommer jag fortsätta att alltid finnas som en trygg hamn. Den dagen jag tar mitt sista andetag kommer jag aldrig ångra de saker jag gör för er och med er.  

Nostalgitripp

Finns inget roligare än att gå igenom sin egen facebook sida. Se alla bilder, texter, gillningar, kommentarer. Jag kan sitta i timmar. Skratta och gråta emellan åt. Tänk att jag fått vara med om så mycket i mitt liv. Både roliga men även sorgliga stunder, dagar och perioder. Allt har ju trots allt gjort mig till den jag är idag. Jag hade aldrig ändrat något om jag så fick. Jag kanske inte hade varit en bättre människa om jag hade min far i livet. Där emot saknar jag honom enormt. Men han lever kvar i alla syskon och mig. Min lillebror är en kopia av honom. Utan mina syskon hade jag inte heller varit den person jag är idag. Jag älskar er alla tre, finns ingen bättre än er. Jag skulle gått jorden runt för er skull! Dagens känsla är tacksamhet!

Bloggen fyllde 9 år

Förra månaden borde jag firat då min älskade skallrensare till blogg fyllde hela nio år!
På denna bild är jag 14 år gammal och lyckligt ovetande om min framtid. På bilden visar jag upp mitt nya inköp från H&M, den gråa tröjkoftan. Jag var som vilken 14 åring som helst. Vännerna var det viktigaste i mitt liv! Kär var jag konstant. Jag älskade mina vänner mest av allt, jag hade mina två favoriter Simon och Cassandra, men grabbgänget i skolan kom inte sist på vänlistan! Mina största bekymmer i livet just vid tidpunkten då bilden är tagen är att jag var olyckligt kär. Det hörde till vanligheterna. Åa som jag inte saknar att vara tonåring. Men det var underbart så länge jag faktiskt fick vara en normal tonåring.
 2008:
 
 
 2017:
Vid tidpunkten av denna bild, (för någon vecka sedan) så ser jag inte bara lite äldre ut (får fortfarande höra att jag ser ut som men 15 åring på jobb) så är jag så mera livserfaren än en normal 23 åring. Vissa erfarenheter önskar jag att jag slapp besitta, men allt jag varit med om och känt, har trots allt format mig till den jag är. Jag är glad för att jag får ha den familj jag har. Vänner är för mig inte längre det viktigaste då jag tyvärr är den som klipper sådana band. Fokus i mitt liv är helt annat än vad det var för tio år sedan. Visst kan jag bli kär, men inte så ofta, som tur är. Min familj är det viktigaste i mitt liv. Välmående prioriterar jag. Jag är prio ett i mitt liv. Livet lär så länge jag lever. Och jag hoppas att jag får fira tjugo år på bloggen. Tack till alla er som följt mitt liv på bloggen. Jag vet att jag inte är Kenza, haha! Men jag har få trogna följare. Förr bloggade jag om vad jag gjorde, med vem osv. Idag uppdaterar jag mest när jag känner väldigt starkt. Jag mår bättre när jag får skriva av mig. Tack till mig själv som faktsikt gjort det möjligt för mig att kunna gå tillbaka i mitt liv. Jag med så dåligt minne skrattar gott åt vissa inlägg då det får mig att minnas tillbaka. Minnas tillbaka till den jag var då, var jag befann mig i livet. Livet är fantastiskt, jag har aldrig varit lyckligare över att få vara en av de som vandrar på denna jord.
 
 

Längtar ni till jul?

Igår såg jag reklam om childhood som just nu går på tv. Ett barn hör sina vuxna skrika. Barnet låser in sig och mamman skriker åt barnet att låsa dörren. Pappan eller styvfadern rycker då i handtaget in till barnet. Sedan kommer en text om att där föräldrar inte finns (eller liknande), där vill childhood finnas.
 
Idag på jobbet satt jag med några elever i matsalen och slängde ut frågan om de längtade till jul. Alla sade ja. Men jag fick så ont i magen efter att ha frågat det. Då såg jag framför mig den reklam jag såg igår. Vem är jag att ställa den frågan och anta att alla längtar till jul? Hur vet jag hur deras hemförhållande ser ut? Jag blev så illa till mods. Tänk de barn som ser skolan  som en tillflykt och fruktar inför varje lov. I år tänker jag på dem barnen, jag önskar jag kunde göra något för dem. Jag vill inte bli den lärare som tror att alla har det frid och fröjd hemma. Jag ska aldrig i grupp ställa den frågan för barn igen.  

Inte hela jag

Denna vecka har jag spenderat många dagar hemma hos mor min. När jag alltid kliver in hemma hos mina syskon så går jag in i alla rum för att hälsa på alla som är hemma. Jag har gjort det som vanligt varje gång denna vecka. Ibland kunde Kevin vara ute med vänner. Då går jag som runt och väntar på något. Jag vill ju träffa honom, krama om honom och säga hej. När han väl kommit hem, jag har fått krama om honom och frågat hur det går i skolan. Så släpper inte känslan av att jag går och väntar på någon. Jag inser då att hela jag inte befinner mig i Sverige. En fjärdedel av mig befinner sig i USA. Det har slagit mig först nu, cirka trettio dagar senare. Anledningen till det kan vara för att jag sällan träffar mina syskon så överdrivet ofta eftersom att jag inte bor tillsammans med dem längre. Men nu har jag varit hos mamma så pass många gånger att Jennifers frånvaro känns av! Det är så mäktig men samtidigt läskig känsla att tänka sina syskon som en del av en själv. Alla tre av mina syskon fyller olika funktioner för mig, och utan en del så blir jag inte hel. Tillsammans med dem kan jag både känna mig omhändertagen och omhändertagande. Jag kan vara ledsen och glad tillsammans med dem. Sen pratar jag verkligen olika saker med alla syskon. Alla har en så fantastisk syn på allt. Jag får så härliga svar, inte alltid svar jag förväntat mig. Men svar som är bra att höra. Jennifer, jag förstår din hemlängtan. Den blir så påtaglig, allt och alla är så nytt för dig. Men min saknad, den tog lite tid. Men den kom. Och jag vill bara att du ska veta att jag saknar dig! Vi alla finns kvar här hemma när du väl kommer hem igen. Vi är inte de som sen förändrats, utan det är du som vuxit som människa! Så mäktigt, jag ser upp till dig. Jag skulle aldrig våga göra det du gör. 
 
 
 

Bowling lördag

Denna lördag har varit min lediga lördag, de två senaste lördagarna har jag arbetat. Förmiddagen spenderades i en idrottshall med innebandy och vänner. Det bästa är ju att få röra på sig. Så här sitter jag nu smått utmattad i kroppen men nyduschad. Casper och jag ska strax äta middag. Efter middagen ska vi möta mina två yngsta syskon för att ta oss till bollhallen för att bowla. Det ser jag fram emot. Här borta plingade det precis på dörren, vilket påminner mig om att det är halloween. De flesta ska nog ut. Men för min del får det vara bra. Jag vill inte klä ut mig, inte inta alkohol. Jag vill bara vara, med dem jag älskar. Nu låter jag som en trettio årig nybliven mamma. Men jag är snart bara tjugotvå år och inga barn har vi heller planerat. Så, så är inte fallet. Jag hoppas ni får en trevlig lördag, oavsett vad ni bestämt er för att göra. Glöm ej att tända ljus för dem som lämnat jordalivet, imorgon. De flesta gör det idag. Men mina vänner, för att vara petnoga så är den rätta dagen imorgon. Idag är det alla helgona. Alltså alla helgons dag. Dem ska hedras. Men imorgon där emot så är det alla själars dag. Då ska jag förbi far min och tända ett ljus. För er som känner mig vet att jag är dålig på att ta mig bort till pappas grav. Det av anledning för att han finns med mig varje dag oavsett. Så jag behöver inte gå till hans gravplats för att minnas honom eller så. Jag har om jag får säga det själv inte riktigt hajat grejen med gravplats än. Det kanske kommer. Men på tal om att han finns med mig varjer dag oavsett vad jag gör, jag och Casper nämner ofta min far. Inte i den mening att han inte finns. Utan på Casper så låter det som att han träffat min far. Väldigt häftigt. Bara det visar på hur mycket jag pratat och pratar om honom. Han finns med naturligt. Väldigt vackert. Det är kärlek.

Inflammerad tjej

Här ligger jag med ett inflammerat ben. Längtar till imorgon men ändå inte. Vill inte att dagarna ska gå snabbt. 
 
 
Nu ska jag filosofera vidare.. 

Vem åker på semester imorgon EFTERMIDDAG?!

LILLA JAG! Spontanare så det bara skriker om det! Jag älskar att jag är så loco ibland (alltid)! Tittar just nu på när Casper packar. Jag packar imorgon när han är på jobbet. Imorgon ska jag ner en snabbis på stan för att införskaffa mig en solhatt, härligt!

Semester

Ligger i sängen och kollar på resor, helst av allt skulle jag vilja åka imorgon eftermiddag!! Vi får se hur det blir! Så sugen på sol, hav och bruna ben!

Bortskämd

Idag var det bestämt att jag skulle hänga med systra mi. Hon kom med massa härligheter! Så vi har nu under kvällen smaskat som bara den (jag ligger med magont nu) och kollat "ex on the beach". Hon sover kvar också, mysigt! Det var längesen! Nu ska vi fortsätta se på serien.
 
 
När magontet är borta så smyger chipspåsen fram ^^
Ps, Är det någon mer än jag som går runt och väntar på att Blondinbella ska få sin lilla "S", Sigrid! Alla dar i veckan!
 

Jag vill vara frisk!

Igår vaknade jag med halsont. Mot natten blev det värre, jag kunde inte andas. Sprang på toa hela tiden för att snyta mig. Stackars Casper måste ha vaknat någon gång av det.. Idag har jag bara legat helt utslagen. Har inte orkat laga mat, har inte orkat göra något. Jag har bara velat sova, men jag har så ont i huvudet att jag inte finner ro till det. Trots att jag tagit ipren och nässpray, inget hjälper.. Jag som vill träna och plugga. Vi får även se hur det blir med att åka till Nyköping, ska ju åka till kusinerna, men inte om jag är sjuk. Typiskt! Hoppas ni är friska!

Mitt nya jag

Det har hänt en hel del i mitt liv! Vilket resulterade i att jag lovade mig själv att börja träna. Det har gått hur bra som helst! Jag spenderar 3 av 7 dagar på gymmet, minst! Vissa veckor har det blivit 5 av 7. Nu har jag även sakta en säkert börja springa på löpbandet jag har hemma. Jag vaknade förra veckan och min första tanke var "jag ska springa idag". Sagt och gjort! Intervaller! Springa 3 minuter och gå 2 minuter. Hur underbart som helst! Jag har även gjort framsteg! Jag är inte den person som går på vikt. Utan det är mäta som gäller! Skulle jag bara vägt mig efter denna månad av träning så skulle jag tappat suget, eftersom att jag har gått upp 0,4 kg. Men muskler väger mer än fett, det får ni inte glömma! Och sammanlagt, armar, mage, lår osv så har jag tappat 10 cm! Jag är så himla stolt över mig själv! Jag har i alla mina år varit den tjej som gör allt för att slippa visa mig till 100%. Huvtröjor har varit min grej! Jag har gjort allt för att inte delta på idrotten. Först på gymnasiet så började jag faktiskt acceptera mig som jag är. Intresset för att vara med på idrotten väcktes. Nu har jag tagit det ett steg till! Jag får även in motion i min vardag, allt tack vare att jag bestämde mig för att inte köpa ett nytt busskort när det gick ut. Istället har jag två friska ben och min kära cykel! Allt går om man vill! Det har jag lärt mig!

Mardrömsnatt

Den här morgonen har jag bara drömt mardrömmar. Tre stycken har jag tyvärr hunnit med. Det är så hemskt! Och typiskt. Jag kan inte passa på att göra det när Casper är här? Nej jag måste klämma in alla drömmar efter att han gått till jobbet.. Nu ska jag försöka få någon form av myskänsla här hemma genom att titta på vänner och ligga kvar under mitt varma täcke och inbilla mig att Casper ligger och snusar mig i nacken! Hoppas ni fick en bättre start på er onsdag.

Stänga av

Jag sätter en press på mig själv som jag inte klarar av. Jag kan inte stänga av mina tankar. Kan inte jag bara få vara utan att behöva tänka. Det finns inget att tänka på. Ta dagen som den kommer. Jag måste lära mig att njuta av stunden som är nu. Och inte försöka förutspå framtiden. Jag vill bara stänga av. Det är inte enkelt. Det finns bara en plats på denna jord, som tankarna är bara där och då. Jag är så där och då, att timmarna går alldeles för snabbt. Att även ett hejdå tar en timme. Mer sådant. Då mår jag som bäst!

God jul mina vänner ♡

 
 
 
 
Vi myser för fullt här hemma!! 

Never

 
 

1966

 
Jag blädrar förbi alla bilder på facebook. Inte alls konstigt att denna dyker upp. Jag bläddrar vidare. Men ångrar mig snabbt och observerar hur jag blädrar som om det inte var något märkvärdigt jag precis såg. Ni läsare har säkert sett bilder ett x antal gånger, som jag. Men förstår vi verkligen vad vi ser? Jag fattar att det är en bild på min pappa. Men jag missar hela poängen. Jag rider på hans rygg. På min pappas rygg, som en liten flicka. Men på bilden är jag femton år. På bilden så är jag så nära honom. Vi skrattar, vi pratar och skojar. Han håller om mina ben för att jag inte ska ramla av. Jag har aldrig tidigare insett att detta är den enda bild som är mitt bevis på att jag verkligen var nära pappa. Både fysiskt och psykist. Han fanns altid där. Antingen för att stötta när mitt hjärta krossats eller fanns där om jag bara behövde skratta. Han fick mig alltid att skratta. Jag kan inte kliva ur mina skor och se hur vår relation såg ut, i era ögon. Jag tror verkligen inte att någon annan på denna jord har samma relation med sin pappa som jag. Vi var bästa vänner, vi pratade om allt. Han var min pappa. Min förebild. Min hjälte. Och han har en gång funnits bland oss. Det känns så omänskligt att ens se honom skratta. Känns helt galet att försöka komma ihåg hur det kändes att krama dig. Det går inte. Jag minns bara att jag kramade dig och kände glädje och värme. Antingen så kramades vi för att du kom hem efter en veckas jobb. Då var glädjen total! Eller så kramade du mig när du såg att jag var ledsen. Du behövde aldrig fråga hur jag mådde. Du såg det. Bara du. Det har varit en utmaning för mig att be om hjälp. Att börja prata. För på denna jord finns ingen annan som bara ser på mig hur jag mår. Så jag måste lära mig. Och jag kan säga att jag blivit bättre på det. Jag har ju faktiskt haft några år på mig. Du är alltid med mig. Oavsett vad. I tankar, drömmar, du är en del av mig. Du är halva mig. Du är så vacker. Tack för altt du lärt mig, visat mig och berättat för mig. Jag bär stolt med mig allt. Mä rakastan sua. Aina isin tyttö. Pusu ja hali, sun Johe.
 

Cash is king

Brukar dem säga! Då är det jag som är king i december! I fredags vart det inge kärlek för lägenheten. Det vart jobb istället! Imorgon, äntligen ! Bättre sent än aldrig så får jag sova ut. Vila. Äta sen frukost. Se på tv i sängen. Träffa mina syskon. Och städa hemma. Åa som jag längtar! Imorgon har jag hela söndagen på mig att vila inför 6 dagar med arbete igen! Jag slutar jobbet om en timme. Och jag saknar min säng. Imorgon är det första advent, mysigt! Sitter och funderar på vad syskonen ska få i julklapp. Någon som vet vad som skulle passa? ^^

Jobba

Sitter nu på mitt andra arbete för dagen. Slutar 22.00 och är hemma strax innan tolv inatt. Imorgon jobbar jag bara fem timmar. Hela kvällen ska jag ägna mig åt att bara ta hand om min lägenhet. Den behöver kärlek då den blivit lite bortglömd i allt jobb. Helgen blir kort men lugn. Jobba 12 timmar på lördag. Söndag bjuder på julbak tillsammans med fina Eveliina och Kevin! Veckans höjdpunkt!! PS. Mindre än en månad kvar till jul! Det handlar inte om vem som får den dyraste presenten. Utan den som får den med mest kärlek och omtanke bakom!

Så less på allt sånt

Jag är så less på alla lyckliga par. Less på alla lyckliga videor på fb när folk väntar barn. Less på allt som har med sådana (egentligen underbara) känslor att göra. Jag är ledsen, men idag orkar jag inte se sånt. Jag glädjs mig allt med sånt. Men nej. Jag är själv så less på att vara ensam. Så tyvärr. Jag orkar inte se sånt, tänka sånt, ingenting.. Jag vill bara ha sommar och slippa gå hem från jobbet en regnig november eftermiddag och veta att lägenheten är precis som jag lämnade den. Fin, men tyst och mörk. Det räcker med mörker nu. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0