Du väcker fortfarande känslor.

Att gå tillbaka i fotoalbumet. Nyår med fantastiska vänner, svettiga bröst, långt hår, jobbet med världens mest fantastiska kollega, söndagsmiddagar med vänner, en mjukiselefant, hösthajk, spelkvällar, fler bilder från jobbet, både på de äldre och finaste Emmelie, syskon, utelöp, Timmersdala, tentaplugg, gym, kyrkans ungdom, tjejmilen, en solkysst Johanna och så vi. Där ligger du så tätt intill mig, och sover. Du ser så rofylld ut. Din haka försvinner i ditt skägg och dina fylliga läppar försvinner i mörkret. Och så jag tätt intill dig. Jag ser lycklig ut, jag var lycklig när bilden togs. Du fick mig att sväva. Jag saknar den känslan. Det var så mycket som var vackert med dig, bara tanken på allt du gjorde för mig och med mig, det får mina ögon att bli tårfyllda. Jag hoppas att du har det bra på ditt håll, var rädd om dig. Och jag kan inte tacka dig nog för allt du fått mig att känna. Det finns kärlek på denna jord.

Källa till vila och trygghet

Jag har i så många år utav mitt liv sett en annan människas famn som en källa till vila och trygghet. Men med åren har jag insett att min egna famn borde vara min källa till vila och trygghet. På senare har jag lärt mig att se min egen famn som en källa till vila och trygghet. Lägg aldrig över ansvaret för din egen vila och trygghet i en annan människas famn, det är ditt ansvar. När något rasar så har du din egen famn, om du tagit ansvar för att vara din egna källa till vila och trygghet.

RSS 2.0