FÖR ER NYA LÄSARE!

När två blir ett

Den fantastiska känslan. Att ta i en annan människa och känna att man delar känslor, beröringen bara är så självklar och får en att fälla en tår. Fantastiskt. Jag ser fram emot när det sker.

Student 2019

Älskade Kevin, idag var din dag! Du strålade av lycka, din blick spred kärlek! Jag vet inte vad jag ska skriva för att det inte ska låta så himla klyschigt! Jag känner bara en sån lycka för din del men en stor förvirring för min egen del. Sen när blev du så vuxen att du nu inte längre går i skolan? Det klyschiga i allt detta är att bilden av Kevin, som dagisbarn, har etsat sig fast i mitt minne. Trots att du är stor och vuxen så finns den lilla pojken kvar. Du behöver all kärlek du kan få, skillnaden från när du var liten till idag är att du idag kan ta den kärlek och närhet du behöver och vill ha. För dig är det inte konstigt att ta din syster i din famn, för att hålla om mig, Eveliina eller Jennifer. Det är så naturligt för dig, vilket är helt fantastiskt! Jag blir tårögd bara jag skriver det. Jag tror inte att du själv förstår vilken vacker människa du är! Du är den finaste unga mannen jag mött, i hela mitt liv! Var alltid dig själv, låt aldrig en människa trampa på dig, låt aldrig ett arbete suga musten ur dig! Lär känna dig själv så pass väl att du snabbt kan märka om något inte stämmer, det är mitt bästa tips i livet, speciellt nu när du kommer ut i arbetslivet! Jag älskar dig, av hela mitt hjärta. För evigt.
 
 

Att jag bryr mig..

..om dig betyder inte att jag är upp över öronen kär. Missta inte medkänsla för förälskelse.

Din röst

Jag har lyssnat på inverjun med dig så många gånger att jag kan den utantill. Men det spelar ingen roll, jag behöver lyssna på den emellanåt för att bli påmind om din röst. Din finska, din svenska, ditt skratt, din erfarenhet, din humor. Tack älskade pappa för att du var den du var, tack för allt du lärt mig och mina syskon. Jag varvar tårarna med skratt och ibland gråter jag samtidigt som jag skrattar. Du var fantastisk pappa! Jag saknar dig, och det kommer jag göra för resten av mitt liv.
 
"Man förändras ju hela tiden med åren, med nya erfarenheter och sådär. Så jag växer fortfarande om man kan säga så." - Petri Väisänen
 
 

Människokännare 2.0

Du ignorerar mig för att din ångest äter upp dig.
Som jag visste att denna dagen skulle komma.

Du kan ha..

..leendet, pengarna, humorn, musklerna, utseendet, men om du inte har en mun som inte talar sanning så är du inget att ha. Jag har varit ärlig, nu är det din tur. Vågar du?!
 
"Stop chasing the wrong one. The right one won't run." 
Am I chasing the wrong one?

Du väcker fortfarande känslor.

Att gå tillbaka i fotoalbumet. Nyår med fantastiska vänner, svettiga bröst, långt hår, jobbet med världens mest fantastiska kollega, söndagsmiddagar med vänner, en mjukiselefant, hösthajk, spelkvällar, fler bilder från jobbet, både på de äldre och finaste Emmelie, syskon, utelöp, Timmersdala, tentaplugg, gym, kyrkans ungdom, tjejmilen, en solkysst Johanna och så vi. Där ligger du så tätt intill mig, och sover. Du ser så rofylld ut. Din haka försvinner i ditt skägg och dina fylliga läppar försvinner i mörkret. Och så jag tätt intill dig. Jag ser lycklig ut, jag var lycklig när bilden togs. Du fick mig att sväva. Jag saknar den känslan. Det var så mycket som var vackert med dig, bara tanken på allt du gjorde för mig och med mig, det får mina ögon att bli tårfyllda. Jag hoppas att du har det bra på ditt håll, var rädd om dig. Och jag kan inte tacka dig nog för allt du fått mig att känna. Det finns kärlek på denna jord.

Källa till vila och trygghet

Jag har i så många år utav mitt liv sett en annan människas famn som en källa till vila och trygghet. Men med åren har jag insett att min egna famn borde vara min källa till vila och trygghet. På senare har jag lärt mig att se min egen famn som en källa till vila och trygghet. Lägg aldrig över ansvaret för din egen vila och trygghet i en annan människas famn, det är ditt ansvar. När något rasar så har du din egen famn, om du tagit ansvar för att vara din egna källa till vila och trygghet.

Frustrationen

Denna förbaskade frustration, den ger mig tårar i ögonen och den får min puls att stiga. Det räckte bara med att se en bild på en kista på facebook som gjorde mig riktigt frustrerad! Jag vet inte vem det var som hade mist sitt liv men det spelar ingen roll. Det är frustrerande, vi föds på denna jord och alla kommer vi dö, förr eller senare. Döden kan göra mig så jävla förbannad. Döden är anledningen till att jag själv inte vill ha barn. Många säger "du har tid på dig att ändra dig". Snarare tvärtom, tid att verkligen hålla fast vid den åsikten. Desto fler som dör i min närhet, desto mer växer känslan av att jag inte vill sätta barn på denna jord som förr eller senare mister sina föräldrar. Man kan tro att tio år borde läka sår men tro mig, vissa sår läker aldrig. Jag dansar med dig pappa när ingen ser, jag sätter på låten "utan dina andetag" och fäller tårar för att jag får sådana rysningar av att tänka tanken om du ändå fanns här och kunde ta mina händer och dansa med mig. Du var inte klar på jorden.

Hur hamnar jag alltid här?

Jag känner igen denna karusell. Jag är sprudlande glad och öppen. Jag blir sårad eller inte hörd. Till slut sitter jag där tyst. Såklart att jag tillslut sitter tyst när jag inte får en syl i vädret. Jag tänker inte heller funka som utfyllnad för andra människor. Jag längtar så till att dessa år är slut. Here we go again Johanna!

Vi lever nu

Vi vet inte hur många dagar eller timmar vi får på denna jord. Det vi vet är att vi har nuet. Det är en så mäktig tanke! Planering i all ära men att låta spontaniteten styra skutan är fantastiskt!  Om jag får leva imorgon så ska jag ta vara på morgonen och bege mig ut på utomhuslöpning innan skolan! Vad lägger du dina 24 timmar på? Älskar du det? 

Olycklig kärlek?

Så många pratar om olycklig kärlek. Men är glaset halvfullt eller halvtomt?
Tänk vad fantastiskt, du har fått känna något starkt! Nu vet du hur du det känns att vara kär. Att det inte är besvarat är såklart tråkigt. Men jag väljer att se det som något vackert. Jag är en erfarenhet rikare. Jag har haft möjligheten att komma en människa riktigt nära.
 
Jag tog vara på varenda sekund. Jag kände på varje millimeter i ditt ansikte samtidigt som jag blundade för att inte visa att tårarna brände. Hur länge skulle jag få vara dig så nära? Jag drog varje andetag nära dig lite djupare, för att få känna din doft. Jag tittade på dig när du inte såg för att njuta av känslorna som fick magen att pirra till. Jag drömmer ibland om hur du kliver in tidigt på morgonen för att ta av dig dina arbetskläder för att lägga dig tätt intill mig i sängen. Jag försökte att verka trött men i själva verket hade jag legat halvvaken och väntat på dig. Jag log när jag hörde nyckeln i dörren. Det är så mycket som är vackert med kärlek. Jag tycker att det är vackert att få utlopp för känslorna. Jag gråter när jag tänker på allt vi hann göra tillsammans.
 
Jag hoppar över mina fem senaste låtar på listan i Spotify för att vi lyssnade på dem tillsammans. Trots att jag ser tårarna som något vackert så vågar jag inte än. Jag vill inte att det ska göra ont. Jag vill fortfarande njuta av det vackra. Det är befriande att få låta tårarna rinna längs kinden. Jag vill inte kalla det olycklig kärlek. Jag var lycklig när jag var kär. Allt var vackert, trots att det är avslutat så är det fortfarande vackert. Mitt liv går vidare precis som ditt, men på varsit håll med allt vi har i livet. Jag har dig i tankarna ofta och blir glad, jag jämför varenda kille med dig. Du är så vacker på både in och utsida, jag kan tänka mig dig när du är kär. Jag skulle drunknat i dig. Jag hoppas så innerligt att du en vacker dag finner en kvinna som får ditt hjärta att slå ett extra slag. Det är du värd. Likaså jag. Jag vet inte hur länge du kommer att återkomma i mina tankar men jag ska njuta av det, du är en vacker tanke. 
 
Mitt glas är halvfullt.

"Menar du att vi ska promenera på stranden men inte hålla hand?"


Eller så har jag öppnat mina ögon och slutat vara så in i helvete kär i kärleken!

Tisdagsreflektion

Att sätta ord på känslor

Är så fruktansvärt svårt att göra när du själv inte vet vad du känner och varför. Jag har under några veckor varit nedstämd och ledsen inombords men jag har själv inte vetat varför. Jag kanske har tryckt undan tankar eller bara haft känslan av att inte kunna dela min inre glädje och mina innersta tankar och funderingar. Inte med vem som helst, utan dig pappa. Jag har så många gånger under dessa veckor gått in på bloggen för att sätta ord på vad jag känner men det har varit så mycket olika känslor jag känt att jag själv inte kunnat sätta fingret på dem. Just nu gråter jag över att inte kunna berätta hur otroligt glad jag är. Ser du att jag är glad? Vet du att jag studerat till lärare i två år och har två år kvar? Vet du om att jag har hittat en vän som är så likasinnad som jag att jag inte finner ord! Hon är lika galen och rolig som vi, du skulle gillat henne om du träffade henne! Ser du hur jag kämpar? Ser du mig på bussen på väg till jobbet när jag fäller en tår för att jag lyssnar på låtar som får mig att tänka på dig? Det finns så många människor på denna jord som inte ens vill leva. Du ville leva men fick inte välja livet, någon tog dig ifrån oss för tidigt! Du är så in i helvete saknad.


bloglovin länkkatalog Favoritlistan.se
Hejsan! Jag heter Johanna, jag är född 94, jag startade min blogg Juni 2008.
Att blogga är härligt, för jag får helt själv bestämma vad jag ska skriva om.
Jag har tre små syskon, mamma, styvfar. Min pappa gick bort i november, 2009.
Här i min blogg skriver jag om min vardag och mina känslor. Jag skriver också hur ett liv utan min pappa funkar. Hoppas att ni har kommit för att stanna! :)
ni når mig också via: jstenroos@hotmail.com
RSS 2.0