FÖR ER NYA LÄSARE!

Min älskade, älskade vän!

Att vi lärt känna varandra på jobbet och kommit varandra så nära. Jag tappar orden. Du är så fantastisk!! Du lyssnar, du frågar och genuint menar det du frågar. Du vill veta svaret oavsett om det är positivt eller negativt. Med vissa människor i mitt liv så drar jag klassiska "det är bra, själv då?" För att jag inte anser att de är värda att veta sanningen eller att jag vet att de frågar för frågandets skull, de bryr sig inte om svaret. Men med dig min älskade vän, dig kan jag inte dölja hur jag mår och jag vill heller inte göra det. Jag vet att du vill och är redo att höra hur jag mår när du frågar. Jag blir så tårögd av att bara tänka på dig och dina fantastiska egenskaper. Du är fantastiskt rolig, jag glömmer aldrig gången du körde hem mig och vi bara satt i din bil och skrek som galningar. Hahaha, jag kan inte skriva vad vi skrek men wow, vi fick ut vad vi kände, hoh, det vara så fantastiskt, komiskt och en gnutta sjukt. Efter den bilresan har vi pratat om små som stora saker. Du har ett stort hjärta! Jag är evigt tacksam för att du har en plats för mig i ditt hjärta. Du ska veta en sak, du kommer förevigt att ha en plats i mitt hjärta. Tack för att du är du Emmelie, glöm aldrig vem du är och vad du står för. Ta hand om ditt hjärta, du har bara ett. Med kärlek. Din vän Johanna. 

Att skriva brev till sig själv.

Ibland skriver jag brev till mig själv för att påminna mig själv om känslor eller händelser i mitt liv som betytt mycket för mig. Jag hittade precis ett sådant, skrivet den 15 september 2018. För ett år sen träffade jag en vacker människa som jag drunknade i. Jag var så kär, så in i norden kär. I mitt brev skiner två känslor igenom, lycka och tacksamhet. Jag frågar mig själv hur jag kan vara, som det kallas "olyckligt kär" men ändå glad? Jag tackar människan jag älskade för att han tog min hand i bilen och höll den hela vägen från Strängnäs hem. Jag tackar honom för att han på Ica såg mig ödmjukt i ögonen och frågade mig så vackert vad jag ville ha till tacosen efter att jag hade frågat honom ett x antal gånger vad han ville ha. Jag tackar honom för de gångerna han körde mig till jobbet, på sin lediga dag. Enbart för att han tyckte att det var mysigt. Tro det eller ej men jag skriver även att jag ska njuta av både det vackra och det fula i livet. Och att det fula blir vackert. Jag skrev "jag är olyckligt kär. Men tro det eller ej, det är magiskt."
I brevet tackar jag även mina syskon och Emmelie som fått stå ut med en kär Johanna som enbart pratade om en människa och inget annat. Jag glömmer aldrig den dagen jag tog bussen till Moraberg för att handla. Jag slogs av en tanke. Vad brukar jag göra när jag har egentid? Jag kunde inte komma på något alls som jag föredrog att göra när jag var ensam. Jag skrev det till Emmelie, "vad gjorde jag innan jag träffade honom?". Så himla förälskad var jag att livet innan honom var som bortblåst! Jag skickar i brevet även med lyckoönskningar till Eveliina, Jennifer och Kevin, även Emmelie. Jag inser någonstans i brevskrivandet att det börjar likna ett avskedsbrev. Men jag behövde bara få ner min kärlek och tacksamhet i skrift. Därav avslutar jag mitt brev med orden "Nu låter det som att jag ska gå och dö. Men tvärtom, jag kommer att leva som aldrig förr." 
 
Behöver jag nämna att jag fällde tårar när jag läste det brevet?! Jag känner fortfarande glädje när jag tänker på den fantastiska människa som fick mig på fall. Trots att saker gör ont så kan det samtidigt vara vackert. Livet ger och livet tar. Älska så länge du lever.

Denna kvinna..

.. SKA DELTA I LUCIAFORMEN 2019! Jag är så lycklig och tre tusen kronor fattigare. Men också lite nervös, samtidigt som jag är laddad, det är så mycket känslor på en gång! Det ska bli så spännande att se vad som kan ske med min kropp på tre månader! Ske och ske, jag ska arbeta på att det ska hända grejer! Nu lägger vi i en extra växel!

Att bli påmind..

..om dig! Inte enbart bilden på dig påmnner mig om dig, utan även kvinnan på jobbbet som är 90 år fyllda frågade om du och jag är tillsammans. Du var till och med mig till jobbet och jag introducerade er för varandra. Det var ett tag sen som jag tänkte på dig, men kvinnan på mitt jobb påminde mig. Ett år har gått och jag vet inte om jag saknar dig som person eller om jag saknar det vi hade och det jag kände för dig. Jag står fortfarande fast vid att jag inte var olyckligt kär, för jag var så förbaskat lycklig när jag tittade på dig och kände hur varm jag blev i hela kroppen. Glömmer aldrig känslan av att sväva på moln. Det fanns inga bekymmer och jag såg ingen annan än dig. Jag tänker på dig och hoppas att du har det bra.

När två blir ett

Den fantastiska känslan. Att ta i en annan människa och känna att man delar känslor, beröringen bara är så självklar och får en att fälla en tår. Fantastiskt. Jag ser fram emot när det sker.

Student 2019

Älskade Kevin, idag var din dag! Du strålade av lycka, din blick spred kärlek! Jag vet inte vad jag ska skriva för att det inte ska låta så himla klyschigt! Jag känner bara en sån lycka för din del men en stor förvirring för min egen del. Sen när blev du så vuxen att du nu inte längre går i skolan? Det klyschiga i allt detta är att bilden av Kevin, som dagisbarn, har etsat sig fast i mitt minne. Trots att du är stor och vuxen så finns den lilla pojken kvar. Du behöver all kärlek du kan få, skillnaden från när du var liten till idag är att du idag kan ta den kärlek och närhet du behöver och vill ha. För dig är det inte konstigt att ta din syster i din famn, för att hålla om mig, Eveliina eller Jennifer. Det är så naturligt för dig, vilket är helt fantastiskt! Jag blir tårögd bara jag skriver det. Jag tror inte att du själv förstår vilken vacker människa du är! Du är den finaste unga mannen jag mött, i hela mitt liv! Var alltid dig själv, låt aldrig en människa trampa på dig, låt aldrig ett arbete suga musten ur dig! Lär känna dig själv så pass väl att du snabbt kan märka om något inte stämmer, det är mitt bästa tips i livet, speciellt nu när du kommer ut i arbetslivet! Jag älskar dig, av hela mitt hjärta. För evigt.
 
 

Att jag bryr mig..

..om dig betyder inte att jag är upp över öronen kär. Missta inte medkänsla för förälskelse.

Din röst

Jag har lyssnat på inverjun med dig så många gånger att jag kan den utantill. Men det spelar ingen roll, jag behöver lyssna på den emellanåt för att bli påmind om din röst. Din finska, din svenska, ditt skratt, din erfarenhet, din humor. Tack älskade pappa för att du var den du var, tack för allt du lärt mig och mina syskon. Jag varvar tårarna med skratt och ibland gråter jag samtidigt som jag skrattar. Du var fantastisk pappa! Jag saknar dig, och det kommer jag göra för resten av mitt liv.
 
"Man förändras ju hela tiden med åren, med nya erfarenheter och sådär. Så jag växer fortfarande om man kan säga så." - Petri Väisänen
 
 

Människokännare 2.0

Du ignorerar mig för att din ångest äter upp dig.
Som jag visste att denna dagen skulle komma.

Du kan ha..

..leendet, pengarna, humorn, musklerna, utseendet, men om du inte har en mun som inte talar sanning så är du inget att ha. Jag har varit ärlig, nu är det din tur. Vågar du?!
 
"Stop chasing the wrong one. The right one won't run." 
Am I chasing the wrong one?

Du väcker fortfarande känslor.

Att gå tillbaka i fotoalbumet. Nyår med fantastiska vänner, svettiga bröst, långt hår, jobbet med världens mest fantastiska kollega, söndagsmiddagar med vänner, en mjukiselefant, hösthajk, spelkvällar, fler bilder från jobbet, både på de äldre och finaste Emmelie, syskon, utelöp, Timmersdala, tentaplugg, gym, kyrkans ungdom, tjejmilen, en solkysst Johanna och så vi. Där ligger du så tätt intill mig, och sover. Du ser så rofylld ut. Din haka försvinner i ditt skägg och dina fylliga läppar försvinner i mörkret. Och så jag tätt intill dig. Jag ser lycklig ut, jag var lycklig när bilden togs. Du fick mig att sväva. Jag saknar den känslan. Det var så mycket som var vackert med dig, bara tanken på allt du gjorde för mig och med mig, det får mina ögon att bli tårfyllda. Jag hoppas att du har det bra på ditt håll, var rädd om dig. Och jag kan inte tacka dig nog för allt du fått mig att känna. Det finns kärlek på denna jord.

Källa till vila och trygghet

Jag har i så många år utav mitt liv sett en annan människas famn som en källa till vila och trygghet. Men med åren har jag insett att min egna famn borde vara min källa till vila och trygghet. På senare har jag lärt mig att se min egen famn som en källa till vila och trygghet. Lägg aldrig över ansvaret för din egen vila och trygghet i en annan människas famn, det är ditt ansvar. När något rasar så har du din egen famn, om du tagit ansvar för att vara din egna källa till vila och trygghet.

Frustrationen

Denna förbaskade frustration, den ger mig tårar i ögonen och den får min puls att stiga. Det räckte bara med att se en bild på en kista på facebook som gjorde mig riktigt frustrerad! Jag vet inte vem det var som hade mist sitt liv men det spelar ingen roll. Det är frustrerande, vi föds på denna jord och alla kommer vi dö, förr eller senare. Döden kan göra mig så jävla förbannad. Döden är anledningen till att jag själv inte vill ha barn. Många säger "du har tid på dig att ändra dig". Snarare tvärtom, tid att verkligen hålla fast vid den åsikten. Desto fler som dör i min närhet, desto mer växer känslan av att jag inte vill sätta barn på denna jord som förr eller senare mister sina föräldrar. Man kan tro att tio år borde läka sår men tro mig, vissa sår läker aldrig. Jag dansar med dig pappa när ingen ser, jag sätter på låten "utan dina andetag" och fäller tårar för att jag får sådana rysningar av att tänka tanken om du ändå fanns här och kunde ta mina händer och dansa med mig. Du var inte klar på jorden.

Hur hamnar jag alltid här?

Jag känner igen denna karusell. Jag är sprudlande glad och öppen. Jag blir sårad eller inte hörd. Till slut sitter jag där tyst. Såklart att jag tillslut sitter tyst när jag inte får en syl i vädret. Jag tänker inte heller funka som utfyllnad för andra människor. Jag längtar så till att dessa år är slut. Here we go again Johanna!

Vi lever nu

Vi vet inte hur många dagar eller timmar vi får på denna jord. Det vi vet är att vi har nuet. Det är en så mäktig tanke! Planering i all ära men att låta spontaniteten styra skutan är fantastiskt!  Om jag får leva imorgon så ska jag ta vara på morgonen och bege mig ut på utomhuslöpning innan skolan! Vad lägger du dina 24 timmar på? Älskar du det? 


bloglovin länkkatalog Favoritlistan.se
Hejsan! Jag heter Johanna, jag är född 94, jag startade min blogg Juni 2008.
Att blogga är härligt, för jag får helt själv bestämma vad jag ska skriva om.
Jag har tre små syskon, mamma, styvfar. Min pappa gick bort i november, 2009.
Här i min blogg skriver jag om min vardag och mina känslor. Jag skriver också hur ett liv utan min pappa funkar. Hoppas att ni har kommit för att stanna! :)
ni når mig också via: jstenroos@hotmail.com
RSS 2.0